Erland Josephson: En berättelse om herr Silberstein (Bonniers, 1957).
”Någon antisemitism, d.v.s. något judehat, har, kan jag med full rätt våga säga det, knappast tidigare existerat i Sverige, om jag ser bort från den känsla av misstänksam kyla, som hos alla folk och i alla länder under alla tider förefunnits gentemot det obekanta, gentemot ’främlingen’, och som även här i vårt land några gånger under det tidigare 1800-talet förspordes.” Det skrev Karl Otto Bonnier på slutsidorna av sina ”anteckningar ur gamla papper och ur minnet” som i förordet är daterade den 30 oktober 1937. De trycktes postumt först 1956, som femte delen av krönikan om bokhandlarefamiljen Bonnier. Det var försonliga ord, särskilt som han i föregående kapitel tagit upp de giftiga angrepp som den ökände nazistsympatisören Leon. Ljunglund som var redaktör på Nya Dagligt Allehanda riktat mot honom och förlaget. I en tryckt protest mobiliserade förläggaren tjugo av sina författare, bland dem Selma Lagerlöf, Marika Stiernstedt, Heidenstam, Österling, Hellström, Lagerkvist, Nordström, Silfverstolpe, Prins Wilhelm och Hasse Z – ”det var röster som hördes!”
